Tur i oturen

Jag vågar inte riktigt säga hur man ska bedöma en människa angående dennes förmåga att attackera problem.
Att vissa bara lägger ner och känner problemet välla över en som en lavin har jag viss förståelse för.
Att andra agerar struts och stoppar huvudet i sanden tills problemet försvinner eller hittar någon annan att jävlas med köper jag också.
Personligen anser jag…..nu kommer vi till det där med självinsikt hmmm……att jag…..Joacim….trots att jag är krass, kritisk och i många fall jävligt negativ…….jag hanterar problem på ett bra sätt.
Jag brukar inte fokusera så mycket kring problemet….jag brukar gå på lösningen på en gång….problem är ju till för att lösas….tycker jag!
Har gått en himla massa utbildningar i det här med lösaproblemmetodik.
Jättebra…visst.
Men ibland känns det som om man vill krångla till det hela.
Lös det bara!
Min svåraste fråga när det kommer till det som är tänkt att bli min största utmaning hittills….Kinajobbet….är min medicinering.
Har sedan januari 2014 fått medicin intravenöst var fjärde vecka på Varbergs sjukhus.
Så när jag idag åkte till Kungsbacka för halvårskontrollen hos min neurolog hade jag 4 lösningar med mig i bagaget.
1. Möjlighet att få medicinen i Kina.
Eftersom medicinen fungerat väldigt bra hade det bästa varit att på något sätt kunna få medicinera i Kina.
2. Möjlighet att byta medicin.
Det finns alternativ medicin som man bara behöver ta en gång i halvåret.
3. Möjlighet att åka hem varje månad.
Det är vanligast att man får 30 dagars visum i Kina.
Alltså behöver man lämna landet var 30:e dag.
Jag har pratat med vissa som faktiskt åkt hem några dagar varje månad.
4. Möjlighet att inte ta medicinen så tätt.
Det absolut sista alternativet.
Min läkare har sagt att han TROR att man skulle kunna nöja sig med att ta medicinen varannan månad.
Med dessa alternativ i bagaget gav jag mig av för neurologdejt.
Vi avhandlade alternativ 1 ganska snabbt.
Vem skulle ta den ekonomiska kostnaden?
Medicinen kostar ungefär 200000:- om året.
Visst var det en lösning…..men det var komplicerat.
Läkaren själv ramlade in på alternativ 2 alldeles av sig själv.
Inte så konstigt skulle det visa sig.
Vid min senaste medicinering för 2 veckor sedan vad det stora testomgången.
En gång i halvåret kör de alla tester som finns för att se hur min lilla kropp hanterar medicineringen.
Resultatet denna gång var att jag hade blivit JC-positiv.
Någon procent av de som använder den medicin jag tar blir varje år JC-positiva.
JC virus är inget bra har jag förstått.
Tydligen sätter det sig på hjärnan och även om jag kanske inte använder den så där hemskt mycket är det kanske något jag borde vara rädd om.
Detta betyder att jag måste byta medicin.
Se där….vissa problem löser sig av sig själva!
Nu är det ju ändå lite oroligt.
Min nuvarande medicin har ju verkligen fått mig att må bättre.
Ska jag nu ge mig in på en ny balansgång med risk för nya skov?
Nu är det ju erfarenhetsmässigt känt att denna nya medicin ska fungera minst lika bra som den andra.
Imorgon är det dags för ännu ett problem att lösas……Forden ska besiktas!
Har öst kärlek och ömma ord över den sen jag fick den åter från det DYRA verkstadsbesöket.
Svik mig inte nu Forden….jag behöver dig!

JoE